Målgrupper: Beräkningsingenjörer och konstruktörer som dagligen arbetar med hållfasthetsanalyser och har erfarenhet av EK3, EN 13001, DNV:s Code of Practise eller IIW:s rekommendationer för analys av utmattningsbelastade svetsförband.

Datum och tid: Tis-tor den 24-26 april 2018 kl. 9-16.
Plats: Stålbyggnadsinstitutet, Kungsträdgårdsgatan 10, Stockholm
Lärare: M. Sc. Claes Olsson, TechStrat of Sweden AB

Finita Elementmetoden (FEM) har varit tillgänglig under lång tid och blivit ett mycket utnyttjat verktyg för hållfasthetsanalyser. Trots detta är det fortfarande svårt att finna praktiska anvisningar om hur man bygger och utvärderar resultaten från FE-modeller av svetsförband i stålkonstruktioner. 

Syftet med utbildningen är att ge ingenjörsmässiga anvisningar för hur de svårigheter som uppstår vid utvärdering av FEM-analyser kan lösas med en rimlig arbetsinsats. En stor del av tiden läggs på att diskutera bra och dåliga val vid modellering och utvärdering av FE-modellen samt förslag på hur det stora antalet fallgropar som finns skall kunna undvikas.

Den sista kursdagen vänder sig till konstruktörer och beräkningsingenjörer som dels vill förstå lite mer om bakgrunden till SS-EN 1993-1-9 och dels sätta den i relation till andra moderna standarder när det gäller utmattningsbelastade, svetsade konstruktioner. 

Program

Dag 1: Allmänt om FEM och statiskt belastade svetsförband

Dag 2: Dimensionering av utmattningsbelastade svetsförband

Dag 3: Jämförelse mellan hur olika standarder ser på utmattning av svetsförband

Den som enbart är intresserad av statiskt belastade svetsförband kan välja att närvara enbart dag 1. För att tillgodogöra sig dag 2 krävs kunskaper motsvarande de som behandlas under dag 1. Den som enbart är intresserad av att jämföra olika standarder (dag 3) behöver kunskaper motsvarande de som behandlas under dag 1 och 2.